HANDSJÖFORSEN

 

Historik

Handsjöforsen som ligger ca: 1 km uppströms Ljungans utlopp i Handsjön var före kraftverksutbyggnaden under 1960-talet en av Ljungans största och med stor säkerhet den finaste fors man kunde få se. Vattenföringen var under vårvattnet ca: 700 kubikmeter och då var det en fantastisk upplevelse att få vistas där och för de som var fiskeintresserade dra upp laxöringar på upp till 5-6 kg. Handsjöforsen var mycket välbesökt under vår och sommar trots att det till största delen var cykelburen transport som gällde.

 

Timmerflottningen

Flottningen i övre Ljungan började omkring år 1870 efter flera års förberedande arbeten med kistbyggen och älvrensning. Vissa år när det var rikligt med vårvatten, efter snörika vintrar, mycket värme och rikligt med nederbörd under våren, måste flottningen avbrytas något dygn eftersom vattnet då strömmade över stenkistorna och virket följde med och hamnade på baksidan av kistorna, där det blev kvar när vattennivån sjönk. Det blev ett svårt arbete att få timret tillbaka till stömfåran. Sådana år som kan nämnas var 1934, 1944 och 1966.

Allt virke som avverkats i skogarna flottades på älvar och åar ned till sågverk och fabriker. På 1960-talet lades all flottning ned och virket forslas numer med lastbilar.

 

Dansbana, kiosk och servering.

Något mycket ovanligt med området vid och i nära anslutning till Handsjöforsen måste nämnas. Omkring 1938 fick Verner Eriksson, Olle Ottosson, Josef och Hilding Andersson från Handsjön en idé och de sökte bygglov för bygge av en dansbana vid stigen ner till forsen, ca: 100 m från forsen. Tillstånd beviljades för både dansbana, kiosk och uteservering. Marken arrenderades av Elvira Persson från Medelpad som senare i livet sålde marken med fallrättigheter till Sydkraft.

För att kunna bygga måste man naturligtvis ha virke och det inköptes i Vikarbodarna i Haverö kommun till ett pris av 66 kr för ett billass, detta var troligtvis 1938, nu för tiden får man möjligtvis en liten planka för det priset. Banan byggdes som taklös rundbana under en stor hängbjörk, vilket var mycket vackert och trevligt. Kiosken och serveringen byggdes i nära anslutning till forsen och hölls öppen även dagtid på söndagar under några sommarveckor.

Ett speciellt minne jag har från byggnadstiden, då jag (Lill-Gunnar) ofta var där med min morbror Verner på kvällar och söndagar, var när vi var där och pojkarna som fått tillstånd att arrendera marken jobbade för fullt och de var ivriga att få allting klart. Då kom det besök från Svenstavik och det var inte vem som helst som dök upp, det var landsfiskalen med fru och då fick arbetet avbrytas eftersom det på den tiden var sabbatsbrott att arbeta på söndagar. Om pojkarna fortsatt med söndagsjobbet hade det nog blivit omöjligt att få danstillstånd som måste sökas för varje danstillfälle hos polismyndigheten (landsfiskalen).

För att få danstillstånd skulle det naturligtvis finnas ordningsvakter och för att det var så nära och farligt med forsen skulle det alltid finnas en extra ordningsvakt, som hela tiden fanns i anslutning till forsen. Det jobbet sköttes av Knut Åkerberg eller August Persson (Per-Håkans August), nyktra och pålitliga karlar.

 

Exempel på priser hämtat ur kassabok från 1940-talet:

20 askar cigaretter    10:-

6 st tallrikar    2:-

1 st kaffepanna    3:05

30 st glas    3:-

36 st kaffeskedar    1:20

12 st assietter    1:50

1 kg kaffe    2:52

100 st läsk    17:-

100 st öl klass 1    15:-

Musiken kostade vid de flesta tillfällen mellan 10 och 15 kronor per spelkväll.

Pingsthelgen 1941 slogs det på stort och ett populärt spelgäng från Östersund spelade två kvällar till ett pris av 105 kr för pingstafton och 55 kr för pingstdagen. Inkomst på dansen och serveringen blev 785 kr och då inträdet var 50 öre så förstår vi alla att det var en fantastisk summa och mycket folk. 100 wienerbröd inköptes från Ånge till ett pris av 8 öre styck och 600 kakor för 2,5 öre styck. Kaffe och wienerbröd såldes för 25 öre per portion, men det blev wienerbröd kvar trots så mycket folk. De flesta hade endast pengar till inträde och många hade säkert fika med sig. Musikgänget övernattade på höskullen i Brattforsgården (Jäns-Jons).

Handsjöforsen var otroligt välbesökt både på danskvällar och under söndagar. På danskvällarna brukade jag som liten pojke springa runt i skogen och räkna cyklar och det uppgick oftast till flera hundra. Dansbanan med kiosk och servering blev en mycket lyckad verksamhet under ett antal somrar.

Vid sista dansen på Handsjöforsbanan år 1942 spelade två bröder från Vemdalen "Vallpojkarna" Per och Olle.  Det blev slut med danser och verksamheten vid Handsjöforsen i mitten på 1940-talet efter problem med markägaren som så småningom sålde både mark och fallrätt till Sydkraft. Dansbana och kiosk såldes till Olle Östman (Loft-Olle) Handsjöbyn, som byggde sig en stuga av virket och den finns fortfarande kvar i Handsjöbyn, det lilla röda huset ovanför Näslunds.

 

Dessa minnen från barn- och ungdomstiden, då man cyklade med kamrater till Handsjöforsen flera gånger i veckan, skapar bara vemod då man minns finheten och vattenbruset som många gånger hördes ända hit ner på byn. Efter kraftverksbygget ser man i stort sett bara ett sterilt stenlandskap fritt från fisk i flera kilometer. Har man tur kan man få se forsen levande ett par veckor under vårvattnet.

Borden som idag finns vid Handsjöforsen byggdes av Sydkraft 1966. De användes första gången vid en lunch åt Sydkrafts styrelse. Då pågick fortfarande flottningen i Ljungan och några flottare kom gående över hängbron och stigen upp förbi borden, på väg hem efter en lång arbetsdag. De hamnade mitt i lunchen och blev bjudna på både mat och dryck. En rolig överraskning för dem och det blev nog sent på kvällen innan de nådde hem!!

Under sommaren 2012 byggdes det nya bord och räcken. Rätans hembygdsförening utförde arbetet och Eon stod för kostnader i samband med iordningställandet. Även flottarstigen från Rätans kraftverk förbi hängbron vid Handsjöforsen och ner mot Handsjön är uppröjda.

 

Nedtecknat av Gunnar Andersson 2012.